I Karlskoga Tidning fanns, jag tror det var 1991, infört
nedanstående artikel. Trots att en del har förändrats sedan
den skrevs (bl a ny lindriven och större färja) är det fortfarande
en sann och målande beskrivning av Bohus-Malmön.
Jag återger således artikeln i sin helhet och i sitt originalutförande.
Rosornas Ö
Från Uddevalla kör man E6:an norrut mot Oslo.
Det bohuslänska landskapet blir mer och mer tydligt, de kala klipporna
och den karga marken där bara ljung och vass växer. På
vägen mellan Uddevalla och Gravarne (Kungshamn) finns en liten skylt
som talat om Malmön och färjan. Färjan avgår så
fort den är fullsatt med bilar, en liten kö hinner alltid bildas
under sommartid så att avgångarna blir var 14:e minut. Sundet
färjan far över heter Tullbosundet, och det befolkas så
här sommartid av en ständig ström av motor- och segelbåtar.
Vid tilläggsplatsen på Bohus-Malmön är det första
man lägger märke till ROSORNA. Ön
har inte många gröna plättar, men rosor finns det i varje
rabatt, vid varje husvägg. Husen ligger tätt tillsammans så
att små gränder bildas. De ger intryck av att vara byggda så
för att ge varandra skydd mot vinterns hagel och snö, kyla och
storm, ingredienser som tillhör vardagen på vintern.
Strandvägen 57. Foto: Helena Blom, sommaren-95.
Gula rosor och Kaprifol.
(Kaprifol, Bohusläns landskapsblomma)
Stenhuggarnas Ö
Sedan urminnes tider har det funnits en stenhuggarindustri
på ön. Gator som Champ-Elysées i Paris, i Neapel, Rom
och Rio de Janeiro är stensatta med sten från Bohus-Malmön.
Stenindustrin avslutades 1977 på hösten och fortfarande bär
naturen sår efter jetbränningen, man skar ut stenar med en jetstråle.
Från Malmöns sydvästra sida kan
man se rakt ut i havet. Räckte ögonen till, skulle blicken hamna
som en vind förbi Skagens norra udde och över till England. Man
har bara fem timmars gång till Danmark med en något så
när snabb segelbåt och gott väder.
Turistattraktion
Sedan 70-talet har ön blivit en turistattraktion
för många på väg till Smögen eller Kungshamn.
På senare år har turisterna på allvar upptäckt ön
som sitt eget lilla semesterställe. Här finns härliga bad (de bästa i
närområdet) och öns läge gör att vattnet alltid är rent och fint,
om än ibland lite kylslaget. Det finns småindustri på
ön. Powerboat Marine
bedriver marina med bl.a. service och vinterförvaring av båtar. Man säljer på Malmöns
Marina bl.a. Storebro, en motorbåt som i sitt finaste
utförande kostar tvåsiffriga miljoner!! Man har Konsum, Fiskaffären och Malmöns
Pensionat. Vidare finns minigolf, tennisbana och seglarskolan, båtklubben BMBK
Restauranger, Malmöns Brygga
och Hamnskjulet finns vid Marinan, Lenas bageri vid minigolfbanan som erbjuder
härligt färskt bröd varje dag. Vid badplatsen, Skuthamn, finns också ett
sommarkafe. Sommarkiosker finns dels vid färjeläget, dels vid torget.
Skyhöga priser
Öns fasta befolkning har legat på ganska orörd nivå.
På vintern har man ca 250 (2011),
( se åldersfördelning), bofasta
invånare, sommartid
ca 5-6000, boende på varenda plätt där man kan bo. I de båda fina hamnarna
trängs massor med båtar. Priserna
på de gamla fiskarehusen är skyhöga och det är inte
ofta det finns hus till salu, det har mestadels gått i generationer,
men det finns också ett nybyggarsamhälle som satsat och byggt
på att vara bofasta på ön. Man kallar gärna turisterna
för "badgästerna".
Öns bofasta befolkning ligger ganska konstant de senaste
åren. Se statistik.
Claes Brügge, f.d. turistchef har för ett antal år sedan retat gallfeber på Sotenäs
kommuns innevånare, där Malmön ingår men också
Smögen och Kungshamn och några fiskebyar till. Han ville döpa
om hela kommunen till Smögens kommun. Brügge menar, att alla
känner till Smögen, men om man gör reklam för Sotenäs
vet ingen var det ligger.
Livet på Bohus-Malmön saknar allt jäkt
och man lever sitt eget liv. Färjan gör
att "badgästerna" snart blir assimilerade och även för dem
försvinner jäkt och stress. |